Husdjur

Under hela min uppväxt har jag alltid haft någon form av husdjur. Först skaffade mamma och pappa vår nymfparakit Kalle när min syster skulle födas. Han levde i 23 år och fick vara med på det mesta. Kalle fick ett par år senare en kompis som hette Butcho. Efter dem har det kommit fiskar, sköldpaddan Eddie, guldhamstrar, hoppande bönor och sist kom Rex.
Alla djuren utom Rex, för han är inte död, och några fiskar ligger nu begravda på vår alldeles privata djurkyrkogård vi upprättat på landet.

Jag hade också mitt andra hem i aspuddsparken där jag och mina kompisar spenderade många helger och skollov med den fantastiska grenen kaninhoppning. Och vi slet med att mocka
djurstallar för att samla ihop stjärnor att rida för.

Därför kan det nu när jag flyttat och bor i en liten lägenhet, med noll möjlighet att klämma in det allra minsta djuret, ibland kännas lite tomt och som att något fattas när man inte får den djurkontakt som man alltid haft.

Som tur är har vi våra gråsparvar:) dom har vi gött under vintern, särskilt Kris som köpt stora säckar med solrosfrön till dom. Men de är faktiskt underskattade djur som kan ge mycket underhållning. Ibland får vi faktiskt besök av andra fåglar också, men det är gråsparvarna som är de flitigaste gästerna här på Andersberg.