Farligheter i vardagen

Som brevbärare så möter man dagligen faror och orosmoment i arbetet. Det kan handla om ilskna hundar, arga tanter och farbröder eller de livsfarliga, glupska brevlådorna som hugger och inte släpper taget för än de hör benet knäckas, jag har hört att man ska ha äggskal i vantarna för att lura dem.

Men nu har jag erfarit den största skräcken. En varelse som skulle få fenrisulven att likna en snäll, liten hundvalp. Och, när jag hämtat mig från chocken och petat tillbaks hjärtat från sin tillflycktsort i min norra bihåla, hade jag sinnes närvaro nog att skaffa bildbevis.

Titta!! Den är enorm!!!

Ont!

Det är nått så otroligt synd om mig idag.
När jag vaknade i morse kände jag att det spände lite i tand köttet, ni vet i den här lilla extra snutten som är kvar längst bak, efter tänderna tagit slut och innan käkarna går ihop. När jag sedan gick upp utvecklade sig spännet till att bli blutande, ömt och verkande.
Nu efter ett besök från Ipren-mannnen så gör det lite mindre ont, om jag inte tuggar, men det värsta är att det har svullnat upp så jag inte kan stänga munnen. Så än så länge får jag inte i mig nått annat än flytande subtanser.
I kylen ligger en halv pizza får igår och väntar på mig och på bordet står en alldeles underbar godisskål.
Jag är hungrig! Och jag har kommit på mig själv flera gånger med att fundera över hur en mixad pizza smakar.
Jag som hade tänkt att vera så effektiv idag och hinna med en massa saker, nu har jag inte nån större lust med nått.
Jag misstänker starkt att det är en visdomstand som bestämt sig för att göra sig hörd och om detta är fallet så hoppas jag att jag blir jävligt vis.
Finns det möjligt visnån där ute som redan är jävligt vis och har nått bra tipps, kanske har nått bra recept på soppa?

Jag bra undrar, är det detta alla bebisar måste gå igenom varje gång de får en ny tand? Är det nån som vet? I så fall är jag glad att jag inte är bebis längre och att jag inte kommer ihåg hur det var.
En annan sak jag undrar, varför får man visdomständer?
Är det reservtänder ifall man skulle tappa nån på vägen? Kunde de inte vänta i så falll tills man hunnit tappa några?
Eller gör dom oss smarta? Det skulle jag i och för sig inte ha nått emot men känns ganska onödigt ändå.

Bullfest, bullfest hela dan

Så kom dagen då det var dags att ta farväl av våra vänner Karin och Lova. Våra hjältar som skulle vidare ut i världen för att söka sin lycka i de mest avlägsna och främmande städer.

Vi sammlades för att baka ceremoniella kanelvetebrön, vissa även med pikant vaniljsmak. Dessa brön kan avnjutas på en rad olika sätt. Vissa anser att inmundigierandet skall ske i rått tillstånd, en del menar där emot att det är dvärgformen av de tillagade bröden man vill åt. Sedan finns det de som finner de allra största exemplaren med drivvis av sockerpärlor på toppen som de absolut delikataste.
Men, som mången bullbakare tyvärr fått erfara kan bieffekten av ett allt för överdrivet förtärande arta sig till den fruktade bullmagen (kan närmast förväxlas med bulle i ugnen).
För att undvika detta tillstånd rekomenderas ett intag på inte mer än 1bulle/10kg kroppsvikt.

Karate-Petra knådar deg

beware of the bullmage

Varning: För mycket bullätande kan ge en skrev verklighetsuppfattning