Ägg

Idag knäckte jag tre ägg, alla äggen hade dubbel gula:) Undrar om resten i paketet har det oxå?

Angående grannar

I dag har jag gjort veckans första tenta, det var i cellbiologi. Jag tror och hoppas att det gick bra.
Efter tentaskrivningen cyklade jag hem för att äta lunch och samla krafterna till zoofysplugget som jag skulle ägna efter middagen åt.

När jag kom in i köket ser jag på städlistan att det tydligen är min städvecka. Att ha städveckan i köket är inte speciellt betungande, det går mest ut på att tömma soptunnan och kanske sopa av golvet nångång då och då.
Så här går det till att tömma soptunnan:
Först tar man ut själva tunnan från dess plats under diskhon. Bara detta kan vara en bedrift då det ofta är en mur med konserv- och läskburkar framför. När man fått ut tunnan är det bara att ta ur påsen, knyta ihop och bära ner den till en oftast full container och slänga den där.

Men idag...
När jag jobbat mig förbi burkarnas motsvarighet till Berlinmuren så kunde jag dra ut tunnan, här noterade jag att den var ganska full.
Nu var tunnan ute och inget ovanligt verkade vara i görningen. När jag böjde mig ner för att dra ur påsen ur tunnan märkte jag det första tecknet till att något inte stod helt rätt till.. Påsen var ovanligt tung. Sopor har ju oftast ett visst luftutrymme så det behöver inte bli så tungt även om påsen är full. Jag tänkte att någon kanske slängt något tungt, kanske en ost eller tio. Jag tog i alla fal ur påsen och vände mig om för att leta rätt på en ny påse att stoppa i tunnan samtidigt som jag småpratar lite artigt med min granne som håller på att laga mat. Plötsligt börjar grannen grimasera och knappt innan jag hinner fråga varför, smyger sig en illasinnad lukt av bajs och förruttnelse in i min känsliga näsa.

Jag övervann i alla fall stanken av uppsvällda kroppsdelar, knöt ihop den gamla påsen och släpade den med mig ut mot trapporna.

Jag måste nu förklara lite hur det ser ut där jag bor. Vårt kök ligger ganska i mitten av byggnaden och högst upp i ett trevåningshus. Om man går genom en korridor kommer man till ett par trappor som sitter på utsidan av huset. Dessa trappor ta man för att komma ner till sopcontainern som ligger en liten bit i från huset.

Jag släpade alltså påsen genom korridoren och lämnade ett par ränder av blött äckel efter mig. När jag kommer fram till dörren ut mot trapporna släpar jag påsen över en liten tröskel som egentligen bara är en kant och ut på balkongen utanför, då hör jag hur något droppar. Förskräckt upptäcker jag att det är påsen som droppar och det dröjer inte länge förns droppet ökar till ett sirl och sen en ström plötsligt forsar det ut liksaft över hela trappen.

Jag blir jättearg! och stormar in och skriver en arg lapp att man inte får slänga blöta äckliga saker i soporna om jag ska tömma dem.
När jag skrivit klart lappen och satt upp den i köket går jag till baks till påsen på balkongen, som fortfarande sprutar ut vatten. Jag tar i alla fall påsen och sicksackar mellan floderna som rinner ner från de högre nivåerna. Och till slut har jag lyckats slänga den fasansfulla påsen.

Nu lever jag i flykt och hoppas på att ingen ska kunna spåra likfloden tillbaks till mig. Om någon frågar så är mitt namn numera Penélòpe Hachim och jag tror att krusbäret är en frukt.

Klart slut.

En sång om ingenting

Jag har egentligen inget speciellt att skriva om men jag skriver ändå, för det är bättre än att plugga.
Det är som vanligt ett tag sen senaste inlägget så jag tänkte att det var dags att uppdatera er lite.

Här i Halmstad flyter livet på som vanligt och inte mycket ut över det händer, men jag trivs ganska bra med det. Kanske har jag blivit gammal och tråkig..
Det egentliga skälet till att jag sitter här och skriver är att jag drabbats av tentapluggs kramp. Detta är ett syndrom som ni som pluggar eller någon gång har pluggat säkert känner igen. Symtomen brukar visa sig när man börjar närma sig tentamensdan, det kan yttra sig som apati, överslagshandlingar som t ex. överdrivet face bookande, övervattnande av de stackars blommorna eller kliniskt städande. Vad som helst egentligen förutom att plugga.

Men idag ska jag lyckas ta mig ur detta tillstånd, eller jag måste annars kommer aldrig mina tentor bli klarade. Så därför sitter jag här ensammen i skolan en tidig lördagsmorgon och försöker övertala mig själv att allt som står i jätteboken visst får plats i mitt huvud.

Utanför fönstret skiner solen och snödrivorna blir allt mindre, trottoarerna är strösslade av löst grus och skrumpnande hundbajskorvar. Fåglarna har börjat pyssla med sina sommar bostäder och kvittrar glatt i den ljumna vår vinden. Men får jag njuta av detta? Nej, icke!

Här är en bild på en Barrträdlöpares hus