Som en glimt från framtiden

Genom noga genomförda och ganska exakta fotografiska undersökningar har jag kommit fram till hur jag kommer se ut som gammal, och arg, för utan tvivel ser det ut som mina framtidsutsikter är väldigt arga. Bedöm själv, här är resultatet

Man ska aldrig ha tuba! Tuba förstör allting!

Jag måste bara uppmärksamma en fantastisk artikel/repotage/intervju eller vad det ska kallas. Ja, det är inte det viktiga i alla fall.
Denna kommer från DN på stan och är helt fantastisk!
Det är en barnpanel som har fått kommentera vad de anser om musik, mode, konst och film. Jag brukar visserligen tycka att det kan bli lite småjobbigt med, ni vet, sånna där grejer där man bara sprutar på med gulliga och lillgamla komenater från barn och allt ska vara så lustigt och puttinuttigt.
Men! Jag höll på att dö när jag läste den här artikeln. Särskillt den delen där de fick lyssna på olika låtar och säga vad det tyckte om dem. Alltså hur fungerar barns hjärnor egentligen?
Jag önskar att jag också hade en sån assosiationsförmåga att jag kunde se turtels som ninjafajtas när jag hör låten Hiphop is dead.
Förresten, jag hejjar på lilla killen med ninjasvärdsbandklubban. Han är lätt ballast.

här finns den om det är nån som är sugen på att läsa

Selektiva koncentrationssvårigheter?

Ja, det är något jag är ganska så säker på att jag lider av.
Jag kan koncentrera mig väldigt bra på många saker, har inga problem med att tex sticka och se på tv samtidigt eller studera koalans matsmältningssystem.
Men det är ett område som fungerar som teflon när det kommer i kontakt med min koncentrationsförmåga, nämmligen matte.
Jag vet inte vad det är för fel på mig men så fort jag börjar ens tänka på att sätta mig ner framför böckerna så uppfattar mitt sinne något som verkar absolut så mycket viktigare än att räkna just då. Som att städa toletten kanske.
När jag väl har satt mig framför böckerna så börjar fantasin istället att vakna. Istället för att räkna de där sketna talen som kanske skulle kunna göra det lite lättare för mig så blir det fina bilder i marginalen och vore det inte väldigt spännande att få veta vad Pelle skulle ha de där pengarna till som han satte in för x antal år sedan och fick 6.3% ränta på?

Nu tycker man kanske att jag borde sitta och räkna med flitens lampa glödande, för i morgon är det nationella provet. Men det var ju så länge sen jag bloggade..

Farligheter i vardagen

Som brevbärare så möter man dagligen faror och orosmoment i arbetet. Det kan handla om ilskna hundar, arga tanter och farbröder eller de livsfarliga, glupska brevlådorna som hugger och inte släpper taget för än de hör benet knäckas, jag har hört att man ska ha äggskal i vantarna för att lura dem.

Men nu har jag erfarit den största skräcken. En varelse som skulle få fenrisulven att likna en snäll, liten hundvalp. Och, när jag hämtat mig från chocken och petat tillbaks hjärtat från sin tillflycktsort i min norra bihåla, hade jag sinnes närvaro nog att skaffa bildbevis.

Titta!! Den är enorm!!!

Ont!

Det är nått så otroligt synd om mig idag.
När jag vaknade i morse kände jag att det spände lite i tand köttet, ni vet i den här lilla extra snutten som är kvar längst bak, efter tänderna tagit slut och innan käkarna går ihop. När jag sedan gick upp utvecklade sig spännet till att bli blutande, ömt och verkande.
Nu efter ett besök från Ipren-mannnen så gör det lite mindre ont, om jag inte tuggar, men det värsta är att det har svullnat upp så jag inte kan stänga munnen. Så än så länge får jag inte i mig nått annat än flytande subtanser.
I kylen ligger en halv pizza får igår och väntar på mig och på bordet står en alldeles underbar godisskål.
Jag är hungrig! Och jag har kommit på mig själv flera gånger med att fundera över hur en mixad pizza smakar.
Jag som hade tänkt att vera så effektiv idag och hinna med en massa saker, nu har jag inte nån större lust med nått.
Jag misstänker starkt att det är en visdomstand som bestämt sig för att göra sig hörd och om detta är fallet så hoppas jag att jag blir jävligt vis.
Finns det möjligt visnån där ute som redan är jävligt vis och har nått bra tipps, kanske har nått bra recept på soppa?

Jag bra undrar, är det detta alla bebisar måste gå igenom varje gång de får en ny tand? Är det nån som vet? I så fall är jag glad att jag inte är bebis längre och att jag inte kommer ihåg hur det var.
En annan sak jag undrar, varför får man visdomständer?
Är det reservtänder ifall man skulle tappa nån på vägen? Kunde de inte vänta i så falll tills man hunnit tappa några?
Eller gör dom oss smarta? Det skulle jag i och för sig inte ha nått emot men känns ganska onödigt ändå.

Bullfest, bullfest hela dan

Så kom dagen då det var dags att ta farväl av våra vänner Karin och Lova. Våra hjältar som skulle vidare ut i världen för att söka sin lycka i de mest avlägsna och främmande städer.

Vi sammlades för att baka ceremoniella kanelvetebrön, vissa även med pikant vaniljsmak. Dessa brön kan avnjutas på en rad olika sätt. Vissa anser att inmundigierandet skall ske i rått tillstånd, en del menar där emot att det är dvärgformen av de tillagade bröden man vill åt. Sedan finns det de som finner de allra största exemplaren med drivvis av sockerpärlor på toppen som de absolut delikataste.
Men, som mången bullbakare tyvärr fått erfara kan bieffekten av ett allt för överdrivet förtärande arta sig till den fruktade bullmagen (kan närmast förväxlas med bulle i ugnen).
För att undvika detta tillstånd rekomenderas ett intag på inte mer än 1bulle/10kg kroppsvikt.

Karate-Petra knådar deg

beware of the bullmage

Varning: För mycket bullätande kan ge en skrev verklighetsuppfattning

Kräftskiva igen

Helgen tillbringades i ett väldigt familjärt tecken. Fredagkvällen ägnades åt kräftskkiva med moster och lördagen började med ett svamp/lingonplocksmaraton och avslutades med att hela familjen åkte in till stan för att glatt hejja på Petra som sprang midnattsloppet.
Jag lovade tydligen i något svagt ögonblick att jag skulle börja springa med henne så i dag åktes det in till stan för att jagas springarskor. Tyvärr hittades inga sådana, men väl ett par ack så oemotståndliga långkallingar.

Här fans inte en endaste skruttsvamp, men om man tittar noga så kan man se min mamma

Woho! Min fantastiska svampkännande moster hittade den här monstersvampen

Dagens trendspaning. Inte syns det väl att jag jobbat i en betongbunker hela sommaren?

Kräftskiva

Jag och Petra var på kräftskiva hos Carolin i söndags, såhär roligt hade vi då:

Om man har svårt att se mig på den här bilden så är det jag som är det suddiga i vänstra hörnet

Karin is tha Skejtor

Nu vart min fina bild väldigt liten, men klicka på den så blir den större, för jag orkar inte göra om den igen.

Murphys lag

Endel mornar när man vaknar vet man att allt bara kommer gå fel. Det är inget man kan göra åt det utan man får helt enkelt följa ödets oömma knuffar, för försöker man lura sig undan ett missöde kan man räkan med att ett dubbelt så stort kommer innom en snar framtid.
Förra veckan hade jag en sån dag, allt som kunde gå dåligt gick också det. Redan på morgonen kände jag det på mig men tänkte: nä, det är bara dumt att gå och inbilla sig hur dåligt allt kommer gå innan dagen ens har börjat. När jag väl kom till jobbet var det första jag gjorde att tappa ett ynka brev på golvet, varpå en säger till mig: Jasså, det är en sån dag.. Jag kände hur dommen föll. Mina farhågor från morgonen var sanna, jag visste vad jag hade att vänta. Och när jag efter en, behöver jag säga mycket, lång arbetsdag äntligen skulle få cykla hemmåt så hinner jag inte mer än utanför grindarna så hör jag ett pling och plöttsligt har kedjejäveln på cykeln ramlat av! Jag kan säga att jag inte är ett så stort fan av dessa dagar, ännu mindre nu. Turligtvis inträffar de inte allt för ofta, men nästa gång jag vaknar och känner att det är en sådan dag som smugit sig inpå så kommer jag sjukskriva mig för min och andras säkerhet.

Nya tider

Som den uppmärksamme kanske ser så har min blogg fått ett ansiktslyft (mycket professionellt utformad med hjälp av paint). Jag har inte riktigt kommit på hur lightroom riktigt fungerar, så det får duga. Resultatet av detta bev en lite suddig bild av två blåsippor och mitt fina namn, men om alla som stör sig på detta föreställer sig en stilla vårmorgon i en fågelkvittrig skog. Plötsligt känner nilukten av bränt gummi, det är den stora däckfabriken som ligger tvåhundra meter längre bort som har fattat eld och efter bara ett par minuter så är jag säker på att bilden skulle se ut ungefär såhär.

Något som alla säkert har sett är att det blir Jan-Günther min dator kommer att få heta, bara nån talar om för mig hur man ska göra när man byter namn på den. Detta kommer sedan ske så fort som möjligt.

För övrigt kan jag avslöja att det snart är premiär för en ny fantastik bolgg som ingen vill missa, håll ögonen öppna!
Nattinatt

Valborg + 1:a maj

Valborg:

Den obligatoriska fotringsbilden:

Första maj:

Det eviga uppskutandet av viktiga ting #2

Så där, nu är jag tillbaks. Efter som jag inte har något bättre att blogga om så tänkte jag skriva om min spännande helg. Det hela började med att det var fredag. En helt vanlig fredag faktiskt. Jag och Petra (min syster) åkte till IKEA där hon köpte en matta och en jättestor bananplanta, samt en massa andra småsaker som vi konkande ut till bilen nöjda med att vi lyckats tigga skuts både dit och tillbaka av pappa. Under kvällen inmundigierades pappas hemmagjorda langos och en hel del godis, allt detta självklart framför TVn.
På lördagen följde Petra (inte min syster) med mig till Kungstappen där jag tappades på flera liter blod med hjälp av ett svärd, jag fick i alla fall värma mig på en värmekudde under tiden och som tack fick jag en snajdig tröja. Bild på denna finns nedan. Kvälles självklara programpass var ju såklart melodifestivalen. Jag och Petra (min inte syster) åkte hem till Petra (min syster) för att beskåda detta.
Det vart ingen utgång som det var föreslaget men jag var lagom nöjd med min kväll som resulterade i en skvätt näsblod, mumsig kinamat, en del dissande av äckel sushi och ett inslumrande på Petras nya matta (mycket bekväm måste jag påpeka).
Idag som är söndag har jag inte gjort mycket alls, jag har gått en promenad med Rex och lullat runt i jamasen. Och ja det förståss försökt skriva den där rackarns planeringen.

Så här ser min fina tröja ut

Det eviga uppskutandet av viktiga ting

Jaha, här sitter man igen. Jag borde egentligen göra klart terminsplaneringen som ska ut till föräldrarna i morgon men efter som den inte gör som jag vill tyckte jag att jag brhövde en liten paus. Och ja, det räknas fortfarande som en liten paus fast det gått fyra timmar. I alla fall så tänkte jag att detta var ju ett ypperligt tillfälle att skriva lite i min blogg, för löftet som jag gav förra gången har jag redan brutit. Jag har inte räknat efter ordentligt, men jag är ganska säker på att det gått mer än en vecka.
Nu ska jag titta på "En annan del av Köping" så jag får be att återkomma på samma ämne om en liten stund.

Förlåt!

Jag har varit en dålig bloggare, jag vet. Jag hoppas ni kan finna i era hjärtan en liten gnutta av förlåtelse till denna negligering men här med lovar jag att göra mitt bästa för att denna blogg ska överleva. Absolut minst ett inlägg i månaden!
Det första jag ska blogga om i mitt nya bloggliv är min nya dator.
Det finns både bra och dåliga saker med en ny dator. Det är ju rätt roligt med en ny dator, men det är ju också en massa nytt man måste lära sig. T ex hur knapparna på tangent bordet sitter och hur man hittar till en massa andra saker som man hittade superlätt på den gamla och för att inte tala om alla grejer man måste instalera ock fixa med. Men snart mina vänner har jag nog skapat en kamratlig grund åt mig och datan, även om vi alltid kommer vara lite vavaktande mot varandra.