Varför ankor har så lång hals:

Det är inte samma anka, utan två olika! jag ville bara göra er uppmärksamma på det

Överaskning!

Helt plötsligt kan det dyka upp ett nytt blogginlägg. Man vet aldrig när det slår till! Så därför kommer här ett par bilder på min kära syster som fastnat i ett träd.
Ni behöver inte vara oroliga för hennes hälsa. Jag avlägger ett besök i veckan och matar henne då med fem massariner och ett par damsugare.

saker jag aldrig tänker bli

Ännu ett jobb kan jag stryka från listan över saker man vill bli när man blir stor. Jag tänker aldrig bli rörmokare! Ble!
Denna vackra söndagmorgon bestämde jag mig för att det var dags att rensa avloppet till mitt handfat om varit igenstoppat alldeles för länge. Så jag beväpnade mig med en skurhink och en gammal tandborste. Jag intog bästa rörrensarposition och skruvade bort vattenlåset. Ut ur det lilla röret sticker något lurvigt och slemigt ut, något som närmast skulle kunna liknas vid mulen på en ullnoshörning.
När jag fraktat i väg den miniatyriska zoologiska samlingen som gömt sig i mitt handfat fattades bara att skruva tillbaks allt på sin platts, och där är jag nu. Eller, allt är tillbakaskruvat men röret har börjat läcka och det vill inte sluta fast jag har försökt med allt. Men det är rent och fint i alla fall och jag har kommit fram till att jag inte vill bli rörmokare så nått bra förde det med sig.
Jag har funderat på am det vore en idé att sluta tvätta händera, då behöver man ju inte rensa lika ofta. Man kanske kan begränsa hand tvättandet till att bara tvätta händerna när man är hos någon annan för då behöver ju inte jag rensa avloppet om det blir stopp.

Som en glimt från framtiden

Genom noga genomförda och ganska exakta fotografiska undersökningar har jag kommit fram till hur jag kommer se ut som gammal, och arg, för utan tvivel ser det ut som mina framtidsutsikter är väldigt arga. Bedöm själv, här är resultatet

Man ska aldrig ha tuba! Tuba förstör allting!

Jag måste bara uppmärksamma en fantastisk artikel/repotage/intervju eller vad det ska kallas. Ja, det är inte det viktiga i alla fall.
Denna kommer från DN på stan och är helt fantastisk!
Det är en barnpanel som har fått kommentera vad de anser om musik, mode, konst och film. Jag brukar visserligen tycka att det kan bli lite småjobbigt med, ni vet, sånna där grejer där man bara sprutar på med gulliga och lillgamla komenater från barn och allt ska vara så lustigt och puttinuttigt.
Men! Jag höll på att dö när jag läste den här artikeln. Särskillt den delen där de fick lyssna på olika låtar och säga vad det tyckte om dem. Alltså hur fungerar barns hjärnor egentligen?
Jag önskar att jag också hade en sån assosiationsförmåga att jag kunde se turtels som ninjafajtas när jag hör låten Hiphop is dead.
Förresten, jag hejjar på lilla killen med ninjasvärdsbandklubban. Han är lätt ballast.

här finns den om det är nån som är sugen på att läsa

Selektiva koncentrationssvårigheter?

Ja, det är något jag är ganska så säker på att jag lider av.
Jag kan koncentrera mig väldigt bra på många saker, har inga problem med att tex sticka och se på tv samtidigt eller studera koalans matsmältningssystem.
Men det är ett område som fungerar som teflon när det kommer i kontakt med min koncentrationsförmåga, nämmligen matte.
Jag vet inte vad det är för fel på mig men så fort jag börjar ens tänka på att sätta mig ner framför böckerna så uppfattar mitt sinne något som verkar absolut så mycket viktigare än att räkna just då. Som att städa toletten kanske.
När jag väl har satt mig framför böckerna så börjar fantasin istället att vakna. Istället för att räkna de där sketna talen som kanske skulle kunna göra det lite lättare för mig så blir det fina bilder i marginalen och vore det inte väldigt spännande att få veta vad Pelle skulle ha de där pengarna till som han satte in för x antal år sedan och fick 6.3% ränta på?

Nu tycker man kanske att jag borde sitta och räkna med flitens lampa glödande, för i morgon är det nationella provet. Men det var ju så länge sen jag bloggade..

Farligheter i vardagen

Som brevbärare så möter man dagligen faror och orosmoment i arbetet. Det kan handla om ilskna hundar, arga tanter och farbröder eller de livsfarliga, glupska brevlådorna som hugger och inte släpper taget för än de hör benet knäckas, jag har hört att man ska ha äggskal i vantarna för att lura dem.

Men nu har jag erfarit den största skräcken. En varelse som skulle få fenrisulven att likna en snäll, liten hundvalp. Och, när jag hämtat mig från chocken och petat tillbaks hjärtat från sin tillflycktsort i min norra bihåla, hade jag sinnes närvaro nog att skaffa bildbevis.

Titta!! Den är enorm!!!